20091212
Hundtur på Svartema'
En vanlig morgon... selar på hundarna. Sirocc, som tittar surt på mig och gör allt för att hitta utvägar till att slippa följa med, Tarka gör som jag säger men är inte riktig helhjärtat med på detta (vet inte riktigt vad jag gjort) men, men Nona hon vill, hon vill alltid så jag har mitt förtroende till henne. Detta problem har jag alltid innan starten men så fort de sitter framför 4- hjulingen, ja då pratar vi och ylar för då vill vi bara komma iväg... helt sanslöst.
Turen börjar med att vi träffar på grannen Anna-Karin och hon och Berner Sennen Goliat står vid sidan om och fotar medans vi passerar lugnt och fint. Det är hennes bilder jag lånat kolla gärna in hennes hemsida också
www.goliat-foto.se.
Efter vi kommit en bit på vägen ringer en annan granne och undrar om jag inte kan köra Svartemavägen först så hon med häst och hund inte behöver möta mig utan vill rida bakom mig istället pga att hon har en lös hund.
Visst, säger jag det kan jag väl ordna, så först måste vi vände ekipaget och åka tillbaka en sväng för att sen svänga upp på Svartema och då tycker både Sirocc och Tarka att de vill hemåt, så efter en lång diskussion gör de slutligen som jag beordrar dom, de är verkligen envetna. Kör en bit och det går inte så jättebra enligt mig, tror att de fortfarande är inställda på att springa hem för när vi kommer fram till ett kalhygge så försöker Tarka än en gång att vända ekipaget, alltså då blir jag riktigt trött på henne, går av 4-hjulingen... går fram till henne.. tar tag i henne och tittar henne i ögonen och skäller ut henne. Resultatet blir.. hon springer bättre än nånsin, så visst går det att skälla på en hund... vilka hundar, Nona då ja, hon är alltid lika glad och jobbar hela tiden, riktig duktig tös den där. Sen går det bra hela vägen hem men först lite träff med ett antal jägare... inte visste jag att det var kalvjakt för det är väl enda gången som jag ser så många gubbar utplacerade.
Första jägar'n, han stog blixtstilla som om han inte ville synas men vad tror han när han står vid vägkanten. Jag stannar en bit innan och frågar, som jag alltid gör.
" Är du rädd för hundar?"
-Nej, får jag till svars så jag manar på mina hundar och oftast går det jättebra men den här gången reagerar Tarka lite annorlunda. Hon börjar waowa och morrprata och tycker antagligen att den här grönklädda dockan ser konstig ut för han rör sig inte, inte det minsta. Jag ser på hans min att han börjar se rädd ut och han håller ett hårdare tag om geväret för han tror väl att hon är farlig, men det är hennes pratsätt, och Nona, som bara vill hälsa försöker sträcka sig ut så långt hon kan för att nå honom, så då ser ju hon lite grotesk ut. Jag vet ju att de inte är farliga men det vet inte han så efter vi passerat så nämner jag att
"Mina hundar tycker nog att du ser kuslig ut, därför detta beteendet" och han bara skrattar lite nervöst till svars så han tog nog inte så illa upp ändå,, tur det. Kör en bit till, passerar två bilar men inga jägare... passar på att tjoa riktigt högt för jag tycker det här med jakt är löjligt, endast en machogrej. Och då några meter efter ett krön sitter en gubbe på span och småskrattar lite när jag passerar, jag hälsar och han vinkar tillbaka.
Efter att jag passerat en gubbe till kommer jag ut på en lite mer trafikerad grusväg, fast det är sällan jag möter en bil men tanken för mig blir att nu lär jag inte möta någon mer jägare. Kör en bra bit när jag fipplar med broms och växel efter att ha stannat någon sekund för att fixa vantarna och då lyckas jag ta död på 4-hjulingen. Oftast är det inga problem att starta den när man har elstart, men den här gången är batteriet alldeles för dåligt för att gå igång så därför måste jag handdra den och jag vet att jag inte lyckas alla ggr men nu är jag tvungen att få igång den så jag testar... Waow, den går igång på första, blir så glad att jag skriker högt ut...
"Jag är så j-la grym och så himla bra" och bara några meter efter ett backkrön sitter en jägare och lurar. Där sitter han och småskrattar och hälsar glatt medans jag vinkar lite pinsamt tillbaka. Jag sa inte så mycket resten av vägen hem.
Hundarna sprang 11,9 km och riktigt duktiga var dom, jag förstörde troligen också en jaktdag för jägarna men beröm ska de ha ändå för de skrattade och hälsade så trevligt så,,, man har ju hört om griniga jägare.